Ramlade av i farten

Så vilse... så fel...
Det var inte här jag hade tänkt hamna...
Alla ungar har drömmar... det här var inte min... arbetslös i en enplansvills i lilla pluttiga hällevadsholm... Så fel...

När jag var liten så drömde jag om att få se världen... Jag ville till Florida... till alla varma exotiska ställen... Jag skulle jobba med ett roligt, givande jobb som jag älskade. Jag skulle vara vacker/snygg...

Istället blev jag fet (mitt eget fel, jag vet), arbetslös, hemmatant i lilla skithålan hällevadsholm... Jag har en gubbe som inte ens vill gifta sig...
Hur mycket mer fel kan det bli?

När jag berättade för min familj att jag och David hade köpt hus i hällevadsholm så sa dom att dom blev förvånade... att det inte alls var vad dom hade väntat sig av mig... Dom (framför allt min ene bror) hade trott att jag verkligen skulle ut och flänga i världen, bosätta mig i en storstad.. Nu börjar jag komma ihåg varför dom trodde det...

Jag vill verkligen ut och se världen, jag vill bo i en modern svindyr lägenhet mitt i stan... New York, Paris (även om jag inte riktigt gillar Frankrike...), Milano... L.A... Jag vill gå i kostym, jag vill köpa dyra kläder, jag vill verka viktig med i min kostym på mitt kontor, i min studio eller vilket flashigt jobb jag nu kan ha... Jag vill ha karriär...
Jag vill vara ytlig och slippa alla jobbiga känslor. Jag vill vara populär, den sorglösa tjejen som alla känner utan att egentligen inte känna henne... Jag vill vara som i filmerna..

Jag vill vara den heta tjejen med långa ben, smal midja, läckra läppar och hår som gör alla tjejer avundsjuka...

Istället sitter jag här... ensam hemma i min villa, som egentligen är min sambos... Jag kommer aldrig bli gift, jag är tjock, arbetslös... patetisk.
Istället är jag den enda av syskonen som INTE åkt någon stanns... Joakim; USA, Fredrik; USA, Thailand, Henrik; England...

Jag ville så mycket mer... Jag vill fortfarande så mycket mer. Jag vill inte sitta här; ensam, uttråkad och olycklig. Men utan pengar kommer man ingenstanns.

Det är tur att man har drömmar...