Har fastnat helt för "Förhäxad". Började se den på tv men ett avsnitt om dagen var för lite så jag fick köpa boxen med alla 8 säsongerna :P
Därifrån kommer "Mr. Sandman", han är med i ett avsnitt som står och går just nu. I samma avsnitt planerar de en babyshower och jag blir en smula avundsjuk. Det är fluffigt, och ballonger, och kalas, och banderoller och allt sånt mysigt. En liten fest för att fira det som komma skall.
Man kanske borde flytta till USA iaf :P
Kom även ihåg vad jag funderade på igår.
Jag har sagt att det inte blir något dop, jag och herrn är överens om att det inte ska bli något dop för vi är inte så förtjusta i kyrkan. Men vi (tror jag iaf) kom fram till att vi ska ha en namngivningscermoni och jag vill gärna ha den här i trädgården men risken är att vädret inte tillåter eftersom det nog blir i oktober och då brukar det vara lite kallt.
Nå, igår kom tanken på att vi kanske ska ha ett dop iaf. Jag kom ihåg att innan jag blev ihop med herrn så tänkte jag att OM jag någon gång skulle ha turen att få ett barn så ville jag döpa det i Mokyrka, där jag är döpt.
Jag förstår inte hur jag kunde glömma det. Ju mer jag tänkte på det desto mer ville jag ha det så.
Jag tror dessutom att det skulle bli lättare att ha ett riktigt dop eftersom min familj har en tendens att rynka på näsan varje gång det nämns att vi inte vill vara i kyrkan. Ett dop i kyrkan, en kort cermoni och sen hade det varit mysigt att ha "efterfesten" här hemma men eftersom det skulle bli för trångt så fick vi väl hyra någon lokal.
Suck.
Jag pratade med herrn på mobilen igår kväll och nämnde vad jag hade funderat på och försökte vara tydlig med att det bara var en fundering och jag ville höra vad han tyckte men han blev bara tyst. Han verkade inte veta vad han skulle säga. Han frågade hur jag hade tänkt att det skulle vara, var vi skulle vara och sånt och sen blev han tyst igen. Jag sa att jag bara ville ta upp ämnet så han kunde fundera på det och hur han kände inför det men allt han svarade var "Ja.. du vet ju hur jag känner inför kyrkan.." Det kändes som ett nej.
Det är mycket man vill göra och det känns som att en livstid inte innehåller tillräckligt med tid för att man ska få göra allt. Men man får väl försöka välja ut de bästa bitarna och vara glad för det.
Jag vet att jag inte ska bry mig så mycket om vad någon (läs: min familj) tycker utan bara göra det som känns rätt för mig och herrn men det känns ändå rätt med ett dop. Dessutom är det jobbigt att känna hela familjens ogillande, de är ju ändå min familj.
Vi får se.
torsdag 27 maj 2010
En bra dag
Är för ovanlighetensskull på bra humör och inte det minsta gnällig ;)
Tog en tur till NÄL igår för att träffa mor efter hennes operation. Inget allvarligt men tillräckligt för att hon skulle få ligga kvar ett par dagar. Ett par timmar där flög förbi alldeles för fort och hon fick nästa knuffa ut mig när besökstiden var slut. hihi. Jag kommer själv ihåg hur hemskt långtråkigt det var att ligga där och så ensam jag kände mig när mamma hade åkt hem.
Men idag ska hon få komma hem iaf.
Sen mötte jag upp min bror i Uddevalla och fick träffa min underbara söta brorson för första gången och guuuuuuuuuu så söt pojken är. Jag förstår hur min bror kan sitta och stirra på honom i timmar. Suck. Jag hade glömt bort hur söta de små liven är.
Han bara låg där i bilstolen och sov så gott och ibland så gjorde han någon grimas och knöt nävarna eller drog en hand över ansiktet.
Jag blev påmind om vad jag kommer att få ut av alla sparkar och all knöning i magen och det kändes bra.
Jag satt och gick igenom massa papper igår och mellan det och alla möten med all information och allt skräp så är det lätt att glömma varför man gör det här så att få se det söta barnet var nog nyttigt för mig.
En klar, två kvar :)
Jag hoppas att de dyker upp hos mormor på morsdag så man kan få dreggla och peta lite till. tihi
Idag får det nog bli en dag i kortverkstaden. Tre mammor ska firas, ett krya-på-dig-kort ska göras och även ett kort till den lille pojken. Undrar var jag ska få inspirationen ifrån :P Det får nog bli en bloggrunda och en googlerunda kanske.
Ha en bra dag!
Tog en tur till NÄL igår för att träffa mor efter hennes operation. Inget allvarligt men tillräckligt för att hon skulle få ligga kvar ett par dagar. Ett par timmar där flög förbi alldeles för fort och hon fick nästa knuffa ut mig när besökstiden var slut. hihi. Jag kommer själv ihåg hur hemskt långtråkigt det var att ligga där och så ensam jag kände mig när mamma hade åkt hem.
Men idag ska hon få komma hem iaf.
Sen mötte jag upp min bror i Uddevalla och fick träffa min underbara söta brorson för första gången och guuuuuuuuuu så söt pojken är. Jag förstår hur min bror kan sitta och stirra på honom i timmar. Suck. Jag hade glömt bort hur söta de små liven är.
Han bara låg där i bilstolen och sov så gott och ibland så gjorde han någon grimas och knöt nävarna eller drog en hand över ansiktet.
Jag blev påmind om vad jag kommer att få ut av alla sparkar och all knöning i magen och det kändes bra.
Jag satt och gick igenom massa papper igår och mellan det och alla möten med all information och allt skräp så är det lätt att glömma varför man gör det här så att få se det söta barnet var nog nyttigt för mig.
En klar, två kvar :)
Jag hoppas att de dyker upp hos mormor på morsdag så man kan få dreggla och peta lite till. tihi
Idag får det nog bli en dag i kortverkstaden. Tre mammor ska firas, ett krya-på-dig-kort ska göras och även ett kort till den lille pojken. Undrar var jag ska få inspirationen ifrån :P Det får nog bli en bloggrunda och en googlerunda kanske.
Ha en bra dag!
torsdag 20 maj 2010
Ny dag
Efter gårdagens gnäll så blev dagen ganska hyffsad!
Härligt väder, trevliga människor överallt..
Jag fick inte gjort riktigt det jag hade tänkt men jag fick gjort lite annat, som att fika på altanen med svärföräldrarna. Mysigt värre.
Nu börjar det att bli fullt i kalendern med möten kors och tvärs och information och hej och hå. Tycker lite synd om Herrn som får ta ledigt så mycket när han inte tycker om det .Jag har försökt att få alla möten på eftermiddan så han bara behöver ta ledigt några timmar. Hans personalman vet vad som är på gång så han borde förstå. Plus att man är väl aldrig ledig så ofta som när man ska bli förälder och när man har blivit det. Men det här är som sagt inte riktigt vad vi hade väntat oss.
När man växer upp så får man lära sig att när två människor älskar varandra och väljer att skaffa barn så bara det är så. Man får lära sig att vara försiktig för att förhållandet kanske inte håller och man får lära sig att livet är orättvist men det är aldrig någon som säger något om alla papper och möten man måste gå på INNAN det lilla pyret kommer. Eller måste och måste, det mesta är ju frivilligt men man BÖR gå.
Man ska gå på kurs för att lära sig att bli en förälder, man ska lära sig hur man får vara ledig med sitt barn, man ska gå på möten för att intyga att man verkligen är den riktiga föräldern... Plus då alla möten med barnmorskan för att kolla att allt är bra med bebben och ge barnmorskan en chans att skälla på en för att man gör något fel eller ens värden är konstiga.
Suck.
Sånt här hade dom inte för hundra år sedan :P Men det finns gott och ont med allt.
De första gångerna som vi gick till barnmorskan predikade hon om att dagens samhälle vad för stressat och vi försöker planera allt på alla möjliga sätt men att vi egentligen bara borde lära oss att koppla av och ta saker som de kommer.
Det lär jag nog inte höra henne säga igen. Nu ska man planera så mycket som möjligt med som sagt massa möten kors och tvär och det är mycket att lära sig.
Jag hade ingen aning.
När ska man hinna njuta av graviditeten? Eller njuta... Jag har hört att man ska njuta av den och det är så mysigt, men jag vet inte.. Vad är det man ska njuta av? Sparkarna? Visst, det är mysigt att känna att den rör sig tills den tar i, då gör det ju bara ont. Ska man njuta av att kroppen ändrar sig tills man inte känner igen den? Jag saknar min gamla kropp :P
Jag ska inte klaga. Det är en upplevelse som jag inte vill vara utan. Det är svårt att föreställa sig hur det känns om man inte varit med om det. Så jag är lyckligt lottad.
Nu får jag gå ut och njuta av det fina vädret och plantera klart i mina krukor. Kanske till och med påbörja växthuset...
Härligt väder, trevliga människor överallt..
Jag fick inte gjort riktigt det jag hade tänkt men jag fick gjort lite annat, som att fika på altanen med svärföräldrarna. Mysigt värre.
Nu börjar det att bli fullt i kalendern med möten kors och tvärs och information och hej och hå. Tycker lite synd om Herrn som får ta ledigt så mycket när han inte tycker om det .Jag har försökt att få alla möten på eftermiddan så han bara behöver ta ledigt några timmar. Hans personalman vet vad som är på gång så han borde förstå. Plus att man är väl aldrig ledig så ofta som när man ska bli förälder och när man har blivit det. Men det här är som sagt inte riktigt vad vi hade väntat oss.
När man växer upp så får man lära sig att när två människor älskar varandra och väljer att skaffa barn så bara det är så. Man får lära sig att vara försiktig för att förhållandet kanske inte håller och man får lära sig att livet är orättvist men det är aldrig någon som säger något om alla papper och möten man måste gå på INNAN det lilla pyret kommer. Eller måste och måste, det mesta är ju frivilligt men man BÖR gå.
Man ska gå på kurs för att lära sig att bli en förälder, man ska lära sig hur man får vara ledig med sitt barn, man ska gå på möten för att intyga att man verkligen är den riktiga föräldern... Plus då alla möten med barnmorskan för att kolla att allt är bra med bebben och ge barnmorskan en chans att skälla på en för att man gör något fel eller ens värden är konstiga.
Suck.
Sånt här hade dom inte för hundra år sedan :P Men det finns gott och ont med allt.
De första gångerna som vi gick till barnmorskan predikade hon om att dagens samhälle vad för stressat och vi försöker planera allt på alla möjliga sätt men att vi egentligen bara borde lära oss att koppla av och ta saker som de kommer.
Det lär jag nog inte höra henne säga igen. Nu ska man planera så mycket som möjligt med som sagt massa möten kors och tvär och det är mycket att lära sig.
Jag hade ingen aning.
När ska man hinna njuta av graviditeten? Eller njuta... Jag har hört att man ska njuta av den och det är så mysigt, men jag vet inte.. Vad är det man ska njuta av? Sparkarna? Visst, det är mysigt att känna att den rör sig tills den tar i, då gör det ju bara ont. Ska man njuta av att kroppen ändrar sig tills man inte känner igen den? Jag saknar min gamla kropp :P
Jag ska inte klaga. Det är en upplevelse som jag inte vill vara utan. Det är svårt att föreställa sig hur det känns om man inte varit med om det. Så jag är lyckligt lottad.
Nu får jag gå ut och njuta av det fina vädret och plantera klart i mina krukor. Kanske till och med påbörja växthuset...
onsdag 19 maj 2010
Uppe före tuppen
och sparkade honom på benen.
Eller kanske inte.
Men uppe tidigt var jag iaf! Både igår och idag.
Gårdagen kändes sådär lagom lyckad. Jag stod upp tidigt för att hinna göra maaaassa grejer men det gick inge bra. Det började med att jag skulle göra en stor gratäng och hade lånat mors matberedare för att det skulle gå fortare att skiva potatisen men den ville inte fungera. Suck. Ingen som kan komma på vad felet är. Så det blev till att göra det för hand.
Sen ringde jag mvc för att boka tid för undersökning. Det har varit så lungt och skönt att inte behöva gå dit :P Jag känner mig så stressad när jag är där.. Nåja, enda tiden hon hade var nu eller med en gång. Så jag ringde herrn och frågade om han kunde komma för vi skulle ju ändå lyssna på bäbisens fisar men icke, han var fast. Så jag fick skynda mig att göra mig iordning och skynda mig iväg till munkedal. Pust.
Väl där så hade barnmorskan knappt tid att träffa mig för hon skulle egentligen vara ledig och lägga i båten... Så välkommen man kände sig. Så hon stressade igenom undersökningen, tryckte och klämde och hade sig. Det gör ont att trycka på bäckenet.
Hon gnällde på att jag hade gått upp för mycket i vikt och sa att jag måste ringa dietisten.. Jag vet inte ens vad jag gör för fel.. Sen upptäckte hon att mitt blodvärde hade sjunkit alldeles för mycket så hon skickade iväg mig till labbet för att ta ett nytt blodprov för att kolla järnvärdet, har jag otur är det lågt och då måste jag ta järntabletter. Urk.
Men de på labbet hade gått hem så jag måste åka ner IDAG istället. Maaas.
Det var många gör si gör så, gör inte det, gör detta, gå dit, gå hit, följ mig, gå hem igår. Det är inte konstigt att blivande mammor blir stressade. Plus att man har något som sparkar hårdare och hårdare på en.
När jag gick därifrån igår så ville jag bara gråta. Det blev för mycket och det var inte alls något kul längre. Jag blev inte ens glad av att höra bäbisens hjärtljud.
De enda tiderna för undersökning som jag kan få i sommar kräver att jag tar ledigt från jobbet.. Jag har fått jobb 6 veckor och så KRÄVER tantan att jag ska ta ledigt 3-4 dagar. Det känns inte riktigt rätt mot jobbet. Men jag har inte så mycket val.
Jag rullade vidare mot blomsterhandeln för att trösta mig med några blommor :P Har lite grejer som jag ska köpa för att få ordning på krukor och spaljeer denna sommaren men men varför blev jag inte förvånad. Priserna var inte riktigt vad jag hade räknat med så jag kom hem med en stackars liten blomma :P Men den gjorde mig glad. Fick bytat ut den mot en tråkig vissen påsklilja som stod i en kruka och det blev riktigt fint.
Resten av kvällen förflöt ganska smärtfritt. Fick lagat mat och fick gjort några av de sakerna som jag skulle gjort på dagen så jag fick känna mig lite huslig iaf!
Jag vill inte låta otacksam, det ska bli kul att få en familj men det är bara så mycket INNAN dess som jag inte hade en aning om och pressen känns så stor när man pratar med de som kan för de tror att man ska veta allt men jag har ingen som helst aning om vad jag gör.
Jag har hört mycket negativt om försäkringskassan, dom är jobbiga, och bara bråkar så jag blev glatt överraskad när jag fick prata med den snällaste rösten och den mest förstående kvinnan. Jag blev glad. Det gjorde min dag :) Får se om det håller i sig.
Denna dagen har jag en del att göra med.
Eller kanske inte.
Men uppe tidigt var jag iaf! Både igår och idag.
Gårdagen kändes sådär lagom lyckad. Jag stod upp tidigt för att hinna göra maaaassa grejer men det gick inge bra. Det började med att jag skulle göra en stor gratäng och hade lånat mors matberedare för att det skulle gå fortare att skiva potatisen men den ville inte fungera. Suck. Ingen som kan komma på vad felet är. Så det blev till att göra det för hand.
Sen ringde jag mvc för att boka tid för undersökning. Det har varit så lungt och skönt att inte behöva gå dit :P Jag känner mig så stressad när jag är där.. Nåja, enda tiden hon hade var nu eller med en gång. Så jag ringde herrn och frågade om han kunde komma för vi skulle ju ändå lyssna på bäbisens fisar men icke, han var fast. Så jag fick skynda mig att göra mig iordning och skynda mig iväg till munkedal. Pust.
Väl där så hade barnmorskan knappt tid att träffa mig för hon skulle egentligen vara ledig och lägga i båten... Så välkommen man kände sig. Så hon stressade igenom undersökningen, tryckte och klämde och hade sig. Det gör ont att trycka på bäckenet.
Hon gnällde på att jag hade gått upp för mycket i vikt och sa att jag måste ringa dietisten.. Jag vet inte ens vad jag gör för fel.. Sen upptäckte hon att mitt blodvärde hade sjunkit alldeles för mycket så hon skickade iväg mig till labbet för att ta ett nytt blodprov för att kolla järnvärdet, har jag otur är det lågt och då måste jag ta järntabletter. Urk.
Men de på labbet hade gått hem så jag måste åka ner IDAG istället. Maaas.
Det var många gör si gör så, gör inte det, gör detta, gå dit, gå hit, följ mig, gå hem igår. Det är inte konstigt att blivande mammor blir stressade. Plus att man har något som sparkar hårdare och hårdare på en.
När jag gick därifrån igår så ville jag bara gråta. Det blev för mycket och det var inte alls något kul längre. Jag blev inte ens glad av att höra bäbisens hjärtljud.
De enda tiderna för undersökning som jag kan få i sommar kräver att jag tar ledigt från jobbet.. Jag har fått jobb 6 veckor och så KRÄVER tantan att jag ska ta ledigt 3-4 dagar. Det känns inte riktigt rätt mot jobbet. Men jag har inte så mycket val.
Jag rullade vidare mot blomsterhandeln för att trösta mig med några blommor :P Har lite grejer som jag ska köpa för att få ordning på krukor och spaljeer denna sommaren men men varför blev jag inte förvånad. Priserna var inte riktigt vad jag hade räknat med så jag kom hem med en stackars liten blomma :P Men den gjorde mig glad. Fick bytat ut den mot en tråkig vissen påsklilja som stod i en kruka och det blev riktigt fint.
Resten av kvällen förflöt ganska smärtfritt. Fick lagat mat och fick gjort några av de sakerna som jag skulle gjort på dagen så jag fick känna mig lite huslig iaf!
Jag vill inte låta otacksam, det ska bli kul att få en familj men det är bara så mycket INNAN dess som jag inte hade en aning om och pressen känns så stor när man pratar med de som kan för de tror att man ska veta allt men jag har ingen som helst aning om vad jag gör.
Jag har hört mycket negativt om försäkringskassan, dom är jobbiga, och bara bråkar så jag blev glatt överraskad när jag fick prata med den snällaste rösten och den mest förstående kvinnan. Jag blev glad. Det gjorde min dag :) Får se om det håller i sig.
Denna dagen har jag en del att göra med.
- Vänta på samtal från försäkringskassan för att boka tid för informationsträff.
- Ringa kommunen för att boka tid för fastställande av faderskap... CHECK!
- Ta blodprov CHECK!
- Ta en tur till torp för att inhandla krukor så jag kan bli klar med blommorna! CHECK!
- Så frö i de nya krukorna
- Ev. boka biobiljetter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)