Mr. Sandman

Har fastnat helt för "Förhäxad". Började se den på tv men ett avsnitt om dagen var för lite så jag fick köpa boxen med alla 8 säsongerna :P
Därifrån kommer "Mr. Sandman", han är med i ett avsnitt som står och går just nu. I samma avsnitt planerar de en babyshower och jag blir en smula avundsjuk. Det är fluffigt, och ballonger, och kalas, och banderoller och allt sånt mysigt. En liten fest för att fira det som komma skall.
Man kanske borde flytta till USA iaf :P

Kom även ihåg vad jag funderade på igår.
Jag har sagt att det inte blir något dop, jag och herrn är överens om att det inte ska bli något dop för vi är inte så förtjusta i kyrkan. Men vi (tror jag iaf) kom fram till att vi ska ha en namngivningscermoni och jag vill gärna ha den här i trädgården men risken är att vädret inte tillåter eftersom det nog blir i oktober och då brukar det vara lite kallt.
Nå, igår kom tanken på att vi kanske ska ha ett dop iaf. Jag kom ihåg att innan jag blev ihop med herrn så tänkte jag att OM jag någon gång skulle ha turen att få ett barn så ville jag döpa det i Mokyrka, där jag är döpt.
Jag förstår inte hur jag kunde glömma det. Ju mer jag tänkte på det desto mer ville jag ha det så.
Jag tror dessutom att det skulle bli lättare att ha ett riktigt dop eftersom min familj har en tendens att rynka på näsan varje gång det nämns att vi inte vill vara i kyrkan. Ett dop i kyrkan, en kort cermoni och sen hade det varit mysigt att ha "efterfesten" här hemma men eftersom det skulle bli för trångt så fick vi väl hyra någon lokal.
Suck.
Jag pratade med herrn på mobilen igår kväll och nämnde vad jag hade funderat på och försökte vara tydlig med att det bara var en fundering och jag ville höra vad han tyckte men han blev bara tyst. Han verkade inte veta vad han skulle säga. Han frågade hur jag hade tänkt att det skulle vara, var vi skulle vara och sånt och sen blev han tyst igen. Jag sa att jag bara ville ta upp ämnet så han kunde fundera på det och hur han kände inför det men allt han svarade var "Ja.. du vet ju hur jag känner inför kyrkan.." Det kändes som ett nej.

Det är mycket man vill göra och det känns som att en livstid inte innehåller tillräckligt med tid för att man ska få göra allt. Men man får väl försöka välja ut de bästa bitarna och vara glad för det.

Jag vet att jag inte ska bry mig så mycket om vad någon (läs: min familj) tycker utan bara göra det som känns rätt för mig och herrn men det känns ändå rätt med ett dop. Dessutom är det jobbigt att känna hela familjens ogillande, de är ju ändå min familj.

Vi får se.