Award -igen

Nu har jag fått en till award av min stöttepelare Marit :) Tack gumman, och självklart får du tillbaka den.


Visst är den söt? :)

Reglerna är rätt enkla...
Nominera de du har lust att nominera :)

Så jag skickar den vidare till mina andra stöttepelare:
Lisa
Cattis
Emma
Malin

Suck..

Begravning imorgon.. förvirrande som vanligt.
Den andra i år. Jag valde att inte gå på en.

Träffa den delen av släkten som jag aldrig, ALDRIG umgås med.. dubbelt förvirrande.

Ena faster (jag har typ... 5 -1) tyckte det skulle vara roligt som vi (ca 35pers) gick och åt middag efteråt.. Undrar vilken restaurang som skulle ha plats för oss..

Jag trodde att jag skulle få sällskap/stöd av iaf en av mina tre bröder.. Men han kom på lite hastigt och lustigt att han var nog tvungen att jobba.. Så jag går själv till kyrkan och hoppar över middagen..
Det hade varit roligt att träffa släkten men om jag går dit själv kommer det inte att bli så roligt... Dom kommer att sitta och prata med varandra, inom familjerna och med dom som dom brukar träffa... Där finns inte jag med.

Ensam bland främmande bekantingar..
Jo, jag vet; min pappa kommer att finnas där, men han är nästan som en främling.. Min ene farbror och faster/gudfar och gudmor kommer troligen kanske (vad vet jag) att finnas där.. Det är väl dom som jag har pratat mest med det senaste (för att dom bor här i stan och jag stöter på dom lite då och då), men jag vet inte vad jag ska säga till dom.. Det kommer att bli så knystat...

Suck...

pyssling

Har fått knåpat ihop ett kort idag :D

Memory lane

Took a trip down memory lane...

Var till Grebbestad en sväng och körde förbi mitt barndomshem. På vägen tillbaka kunde jag inte låta bli utan körde ner och kollade till det...
Det känns så konstigt... Jag kröp sakta förbi det och fortsatte bort, förbi mina grannar, bort mot stationen... Så många minnen och så mycket som har ändrat sig..
Ni vet hur man ibland i filmer kan se någon som tänker tillbaka och ser barn leka i trädgården? Det var precis så det var... Jag kunde se var vi lekte som barn, höra våra skrik, gråt och skratt... Var vi hade kräftskivor, midsommarfester, allt... Var vi byggde kojjor, var telefonkiosken stod, skatebordrampen, var jag cyklade vält med min brors cykel...
Så många minnen som sveptes bort av tidens väg... (djupt värre va? :P)

Det gör så ont att se hur det har förändrats, att veta att mitt hem och min trygghet bara är ett minne..

Jag hoppas att den nya familjen får det lika bra där som jag hade haft det (även om många många minnen inte alls är nå bra..), samtidigt som jag hoppas att dom flyttar snart och ALDRIG kommer tillbaka..


Min nya höstdepplåt: Alter Bridge - Watch over you

Funder... nej

Man funderar och funderar och tror tillslut att man har kommit på rätt sak att göra men så kommer man ihåg en grej och så får man börja om med funderingarna igen...

Det är lite masigt... Men det blir la bra till slut. Hoppas jag..

Det var som fan...

Det är inte så ofta jag pratar med min... öhm... pappa borde han väl kallas.. Ni som känner mig vet varför.
Vi pratar kanske högst två gånger om året. Sist gång vi pratade var när han kom hit på min födelsedag, gången innan var på hans födelsedag (det är fem dagar mellan oss), samma gång som det hände andra saker i Hällevadsholm (11 december).
Jag fick ett ryck och ringde honom för att säga grattis. Annars brukar det vara: "Hej. Tack tack, jo, jag fyller ju idag. Just det ja, du fyllde ju för ett par dar sen. Grattis i efterskott!". Men så sist ringde jag honom. Efteråt fick jag veta att han fyllde 55 så det var ju passande.
Dagen efter när jag fick veta vad som hade hänt mådde jag så dåligt. Det var samtidigt som jag pratade i telefonen...

Nåja. Till poängen.
Idag kom första samtalet i år från honom:
"Tänkte bara berätta att farsan har dött.. Han somnade in vid fem-tiden imorse..."

Resten av samtalet (som förvisso inte varade så länge) gick per automatik.. Hur har du det, vad gör du, ha det så gott... Sånt där man säger för att ha något att säga och för att vara artig..

Jag har inte haft någon större relation med någon på min pappas sida. Sist gång jag träffade dom var på min farmors begravning... Men det kändes ändå så konstigt... Som om en stöttepelare hade försvunnit...
Jag vet att jag borde egentligen känns massa saker och vara upprörd och allt sånt.. men jag gör inte det. Jag har väldigt svårt för att acceptera sånna här saker, det brukar ta ett tag innan det sjunker in. Men jag känner inte människan..

Hm.. Vet inte riktigt hur jag ska må eller känna mig..
Såhär ligger läget till iaf: farfar Alf blev 83år och i morse somnade han in efter en tids sjukdom. Han var "nog" nöjd.

R.I.P

Va fan!?!

Rösta: Ja eller nej

Ja: 4 st
Nej: 2 st
Kanske: 1 st (paxad av mig)