Memory lane

Took a trip down memory lane...

Var till Grebbestad en sväng och körde förbi mitt barndomshem. På vägen tillbaka kunde jag inte låta bli utan körde ner och kollade till det...
Det känns så konstigt... Jag kröp sakta förbi det och fortsatte bort, förbi mina grannar, bort mot stationen... Så många minnen och så mycket som har ändrat sig..
Ni vet hur man ibland i filmer kan se någon som tänker tillbaka och ser barn leka i trädgården? Det var precis så det var... Jag kunde se var vi lekte som barn, höra våra skrik, gråt och skratt... Var vi hade kräftskivor, midsommarfester, allt... Var vi byggde kojjor, var telefonkiosken stod, skatebordrampen, var jag cyklade vält med min brors cykel...
Så många minnen som sveptes bort av tidens väg... (djupt värre va? :P)

Det gör så ont att se hur det har förändrats, att veta att mitt hem och min trygghet bara är ett minne..

Jag hoppas att den nya familjen får det lika bra där som jag hade haft det (även om många många minnen inte alls är nå bra..), samtidigt som jag hoppas att dom flyttar snart och ALDRIG kommer tillbaka..


Min nya höstdepplåt: Alter Bridge - Watch over you