Då var denna helgen slut med... Tiden går så fort.
Gubben börjar bli bättre från magsjukan, bara magen som är orolig och kurrar massor, men det är la inte så konstigt, han har ju inte ätit något större.
Hade hoppats på en mysig filmkväll ikväll men istället blev det tv med Mythbusters... såklart när gubben har knyckt fjärren... Vi har kanske inte riktigt samma uppfattning om vad som är roligt att titta på. :P
Av någon anledning hade jag inbillat mig själv att sånna problem försvann när man flyttade hemifrån och inte behövde slåss med bröderna om fjärren men no no :P
Nååja. Någon annan kväll är det min tur att bestämma vad vi ska titta på och han som suckar uttråkat och ser ut som att han ska dö.
Börjar känna ett behov av att tattuera mig igen! Jag vet vad men inte var eller riktigt hur..
Jag kommer garanterat att vilja ha många tattueringar fram igenom för har man väl börjat verkar det vara svårt att sluta... Men var ska jag placera alla?? Hmm.
För några år sedan hade jag planer på att sätta ett par tattueringar på skulderbladen. En på varje. Det skulle vara kinesiska tecken i glaskulor; en iskall och en flammande... Det vill jag ICKE längre :P Det är det lite jobbiga med tattueringar: dom är så permanenta!
Den jag har på ankeln känns bra. Den är lite diskret, jag kan gömma den när jag vill och visa upp den när jag vill. Det passar mig bra. Jag tycker om diskreta saker.
Jag VILL ha en liiten grej på handen. Har ni sett filmen "The cell" med Jennifer Lopez? Där har hon en liten grej på handen. Det är ingen tattuering, utan mer en... knapp (?). Se filmen så förstår ni. Tyckte att det var ganska snyggt och kom på att DÄR i gropen som blir på ovansidan handen mellan tummen och pekfringret vill jag ha en tattuering.
Så sist jag var till tattueraren hade jag hittat ett mönster som jag ville ha på det stället men vad tror ni att han säger?? "Den är för liten och har för många detaljer för att bli bra på handen" Buhuhuhuhu snyft och snörvel. Jag hade verkligen sett fram emot den tattueringen.. Vill fortfarande ha en liten grej där men misstänker att det kommer att förbli en dröm.
Nåja, får spana vidare på det där.
Haaaare gött alles!
söndag 19 juli 2009
Trötter
Gösta gjorde misstaget att somna i soffan brevid husse igår... Han borde ha vetat bättre :P
Så här kan det gå:
Tur för oss att han var så trött så han inte gjorde så mycket motstånd :P
Så här kan det gå:
Tur för oss att han var så trött så han inte gjorde så mycket motstånd :P
lördag 18 juli 2009
fredag 17 juli 2009
Magsjuka
Nu ligger min lille bubbe ute i soffan med magsjuka och känner sig som en pensionär :P
Kommer ni ihåg reklamen "när en man är riktigt förkyld!"....? Så är det.. fast värre :P Stackarn.
Nu har nästan alla i hans familj haft det. Hans brors familj kom ner förra helgen och i veckan började det med den minste sonen i familjen. Dom bor hos mor och far (mina svärföräldrar) så svärfar blev också sjuk, plus hans bror som har varit där och hälsat på en del. Svärmor har klarat sig. Hon tycks alltid klara av magsjuka.. Hon kan passa dotterns barn när dottern är sjuk, sen blir barnen sjuka men svärmor klarar sig ALLTID... Stålmage verkligen.. Men stark mat klarar hon inte :P Lustigt det där.
Själv sitter jag här liiite orolig för att jag står på tur. Jag brukar alltid bli sjuk så fort det blir något och min sambo klarar sig så jag är rädd för att det bara är en tidsfråga innan jag ligger dubbelvikt och pratar med den stora vita telefonen :S Huga! Håll tummarna för mig!
Gladare nyheter: Vår älskade vän som har haft sån otur (minst sagt) det senaste kommer hem och hälsar på!! Underbart. Han blev ju utskriven från sjukhuset för... kan det vara ett par veckor sedan? Då fick han åka hem till sin lägenhet i stockholm men nu ska han komma hem, hit, ner till underbara västkusten. Vilket framsteg. Att orka åka i ca 6 timmar. Starkt jobbat killen.
Han kommer hem mellan två cellgiftskurer, innan han börjar må dåligt.
Jag saknar honom så mycket.
Det känns lite konstigt att säga sånt, som att jag saknar honom och att det ska bli så himla kul att få träffa honom..
Vi har en liten historia, han och jag. Vi var ihop i en månad. Det är ingen hemlighet. Men vi sa att om det skulle hända något, om vi inte skulle passa ihop så skulle det inte få påverka vår vänskap. Det kanske var det vi gjorde fel, vi var mer vänner än pojk-/flickvänner? Nej, det var mer än så.
Det fungerade inte så det tog slut och vi återgick till att vara vänner. Det blev lite konstigt ett tag, det är väl inte helt oväntat? Men vänskapen fanns alltid där. Det var därför vi bestämde oss för att prova om det fanns något mer; för att vi var så bra vänner.
Han har alltid en speciell plats i mitt hjärta. Han är min äldste vän, han hjälper mig igenom så mycket, jag har (bl a) honom att tacka för att jag är där jag är idag. Blev det för djupt?
Vad jag vill ha sagt är att jag saknar honom verkligen, jag är orolig för honom och jag bryr mig mycket om honom. Han är min vän, han är min "svåger", han är nästan som en bror.. Men jag är rädd för att folk ska misstolka det och tro att jag är intresserad av honom igen eller att jag aldrig kom över honom..
På facebook för någon vecka sen hade han en text där han bad folk att skriva ett minne dom hade om honom, med honom.. Jag har ett så starkt minne av honom när vi pratade.. Det skrev jag inte till honom men.
Det var något i stil med:
Jag: Vi har varit vänner i två år nu... Mina vänner har haft en tendens att försvinna från mig efter två år.. Dom tröttnar eller vi växer isär eller något annat... Så det dröjer väl inte länge före du försvinner med..
Vännen: Jag har inte tänkt att gå någonstanns. Så lätt blir du inte av med mig.
Det var fem år sedan. Han höll sitt löfte.
Efter honom blev det bättre. Efter jag hade träffat honom så träffade jag även många utav de underbara vännerna som jag har kvar idag. Inte nödvändigvis via honom.
Oj.. Djupt? Tänkte att det skulle bli ett lättsamt inlägg ikväll :P Det sket sig ju.
Häromdan hade jag en mindre bra dag, ni vet en sån dag så att man bara vill gömma sig för världen. Jag har en tendens att gömma mig så fort det är något eller så fort som jag känner mig ensam. Det var en sån dag; jag kände mig lite ensam och övergiven. Men så av någon anledning skickade jag ett sms till en kompis och så fort jag fick svar blev min dag så mycket bättre. Sen blev det sms till ett par andra och ju mer jag pratade med min vänner dessto gladare och mindre övergiven kände jag mig. Jag vet, jag vet det låter rätt efterblivet att inte ha insett det tidigare. Men jag har växt upp hyffsat utan kompisar och har fått lära mig att ensam är rätt stark.
Då funderade jag på varför jag inte hade gjort så tidigare!? Jag hade vetat om att det fungerar så men jag hade bara inte gjort det, jag hade hellre dragit mig undan och tyckt synd om mig själv en stund än att omge mig med människor som tycker om mig... Så trög jag är. Men nu vet jag iaf att mina vänner verkligen finns där, OAVSETT vad det är kan vara. Jag har tur jag.
Neej... extrasängen står bäddad för min lille bubbe, ändå somnade han i soffan.. Skönt för honom att han lyckades somna. Hans kropp måste vara ganska slutkörd efter idag.. Han har ju inte kunnat behålla någon mat. Stackarn.
Jag få väl bädda rent i våran säng och krypa ner. Alldeles ensam. Snyft. Om jag är frisk imorrn så tänkte jag åka iväg en sväng och ta en promenad så att jag kommer ut ur huset och (förhoppningsvis) minskar risken för att jag blir sjuk... Tror ni att det kommer att funka??
Fick veta ikväll att jag troligen är smittbärare, även om jag inte är sjuk.. Hm. Om jag skulle vara det så skulle halva Hällevadsholm bli sjuka i helgen och nästa alla brevbärare eftersom jag har jobbat idag... Om jag har smittat någon så ber jag tusen gånger om ursäkt. Vi får hoppas på det bästa.
Ooh "Good news everyone!" Innan sjukan intog Lundby så lyckades jag övertala/muta min sambo så att han gick med på att hyra in en kompis som är målare som ska måla om i vårat hus! Underbart. Vårat hus är rätt fint (tycker iaf jag!) men det finns något som jag stör mig något fruktansvärt på!
Huset är byggt på 80-talet så självklart är alla fönster- och dörrkarmar, lister, foder och allt sånt BRUNT! Jag tål det inte. Huset blir så mörkt...
När vi målade om sovrummet passade vi på att måla karmarna vita och WOAW vilken skillnad. Det tyckte även min sambo så han gick med på att vi skulle måla resten av huset med. Underart!
Det tråkiga är att det tar sån tid om vi (läs jag) ska göra det.. plus att det kanske inte blir helt bra eftersom jag inte har så mycket erfarenhet. Så nu lyckades jag övertala honom att hyra kompisen. Jippie jippe jippe! Ska bara kolla så att han vill göra det med :P
Det kommer att bli såå fiiiint :D
Nej nu blir det sängen. Ha det gott alles och håll er friska!
Kommer ni ihåg reklamen "när en man är riktigt förkyld!"....? Så är det.. fast värre :P Stackarn.
Nu har nästan alla i hans familj haft det. Hans brors familj kom ner förra helgen och i veckan började det med den minste sonen i familjen. Dom bor hos mor och far (mina svärföräldrar) så svärfar blev också sjuk, plus hans bror som har varit där och hälsat på en del. Svärmor har klarat sig. Hon tycks alltid klara av magsjuka.. Hon kan passa dotterns barn när dottern är sjuk, sen blir barnen sjuka men svärmor klarar sig ALLTID... Stålmage verkligen.. Men stark mat klarar hon inte :P Lustigt det där.
Själv sitter jag här liiite orolig för att jag står på tur. Jag brukar alltid bli sjuk så fort det blir något och min sambo klarar sig så jag är rädd för att det bara är en tidsfråga innan jag ligger dubbelvikt och pratar med den stora vita telefonen :S Huga! Håll tummarna för mig!
Gladare nyheter: Vår älskade vän som har haft sån otur (minst sagt) det senaste kommer hem och hälsar på!! Underbart. Han blev ju utskriven från sjukhuset för... kan det vara ett par veckor sedan? Då fick han åka hem till sin lägenhet i stockholm men nu ska han komma hem, hit, ner till underbara västkusten. Vilket framsteg. Att orka åka i ca 6 timmar. Starkt jobbat killen.
Han kommer hem mellan två cellgiftskurer, innan han börjar må dåligt.
Jag saknar honom så mycket.
Det känns lite konstigt att säga sånt, som att jag saknar honom och att det ska bli så himla kul att få träffa honom..
Vi har en liten historia, han och jag. Vi var ihop i en månad. Det är ingen hemlighet. Men vi sa att om det skulle hända något, om vi inte skulle passa ihop så skulle det inte få påverka vår vänskap. Det kanske var det vi gjorde fel, vi var mer vänner än pojk-/flickvänner? Nej, det var mer än så.
Det fungerade inte så det tog slut och vi återgick till att vara vänner. Det blev lite konstigt ett tag, det är väl inte helt oväntat? Men vänskapen fanns alltid där. Det var därför vi bestämde oss för att prova om det fanns något mer; för att vi var så bra vänner.
Han har alltid en speciell plats i mitt hjärta. Han är min äldste vän, han hjälper mig igenom så mycket, jag har (bl a) honom att tacka för att jag är där jag är idag. Blev det för djupt?
Vad jag vill ha sagt är att jag saknar honom verkligen, jag är orolig för honom och jag bryr mig mycket om honom. Han är min vän, han är min "svåger", han är nästan som en bror.. Men jag är rädd för att folk ska misstolka det och tro att jag är intresserad av honom igen eller att jag aldrig kom över honom..
På facebook för någon vecka sen hade han en text där han bad folk att skriva ett minne dom hade om honom, med honom.. Jag har ett så starkt minne av honom när vi pratade.. Det skrev jag inte till honom men.
Det var något i stil med:
Jag: Vi har varit vänner i två år nu... Mina vänner har haft en tendens att försvinna från mig efter två år.. Dom tröttnar eller vi växer isär eller något annat... Så det dröjer väl inte länge före du försvinner med..
Vännen: Jag har inte tänkt att gå någonstanns. Så lätt blir du inte av med mig.
Det var fem år sedan. Han höll sitt löfte.
Efter honom blev det bättre. Efter jag hade träffat honom så träffade jag även många utav de underbara vännerna som jag har kvar idag. Inte nödvändigvis via honom.
Oj.. Djupt? Tänkte att det skulle bli ett lättsamt inlägg ikväll :P Det sket sig ju.
Häromdan hade jag en mindre bra dag, ni vet en sån dag så att man bara vill gömma sig för världen. Jag har en tendens att gömma mig så fort det är något eller så fort som jag känner mig ensam. Det var en sån dag; jag kände mig lite ensam och övergiven. Men så av någon anledning skickade jag ett sms till en kompis och så fort jag fick svar blev min dag så mycket bättre. Sen blev det sms till ett par andra och ju mer jag pratade med min vänner dessto gladare och mindre övergiven kände jag mig. Jag vet, jag vet det låter rätt efterblivet att inte ha insett det tidigare. Men jag har växt upp hyffsat utan kompisar och har fått lära mig att ensam är rätt stark.
Då funderade jag på varför jag inte hade gjort så tidigare!? Jag hade vetat om att det fungerar så men jag hade bara inte gjort det, jag hade hellre dragit mig undan och tyckt synd om mig själv en stund än att omge mig med människor som tycker om mig... Så trög jag är. Men nu vet jag iaf att mina vänner verkligen finns där, OAVSETT vad det är kan vara. Jag har tur jag.
Neej... extrasängen står bäddad för min lille bubbe, ändå somnade han i soffan.. Skönt för honom att han lyckades somna. Hans kropp måste vara ganska slutkörd efter idag.. Han har ju inte kunnat behålla någon mat. Stackarn.
Jag få väl bädda rent i våran säng och krypa ner. Alldeles ensam. Snyft. Om jag är frisk imorrn så tänkte jag åka iväg en sväng och ta en promenad så att jag kommer ut ur huset och (förhoppningsvis) minskar risken för att jag blir sjuk... Tror ni att det kommer att funka??
Fick veta ikväll att jag troligen är smittbärare, även om jag inte är sjuk.. Hm. Om jag skulle vara det så skulle halva Hällevadsholm bli sjuka i helgen och nästa alla brevbärare eftersom jag har jobbat idag... Om jag har smittat någon så ber jag tusen gånger om ursäkt. Vi får hoppas på det bästa.
Ooh "Good news everyone!" Innan sjukan intog Lundby så lyckades jag övertala/muta min sambo så att han gick med på att hyra in en kompis som är målare som ska måla om i vårat hus! Underbart. Vårat hus är rätt fint (tycker iaf jag!) men det finns något som jag stör mig något fruktansvärt på!
Huset är byggt på 80-talet så självklart är alla fönster- och dörrkarmar, lister, foder och allt sånt BRUNT! Jag tål det inte. Huset blir så mörkt...
När vi målade om sovrummet passade vi på att måla karmarna vita och WOAW vilken skillnad. Det tyckte även min sambo så han gick med på att vi skulle måla resten av huset med. Underart!
Det tråkiga är att det tar sån tid om vi (läs jag) ska göra det.. plus att det kanske inte blir helt bra eftersom jag inte har så mycket erfarenhet. Så nu lyckades jag övertala honom att hyra kompisen. Jippie jippe jippe! Ska bara kolla så att han vill göra det med :P
Det kommer att bli såå fiiiint :D
Nej nu blir det sängen. Ha det gott alles och håll er friska!
tisdag 7 juli 2009
Snabb som blixten!
Nej, inte jag :P
Det blir inte så många inlägg längre. Jag sitter inte så mycket vid datorn på sommaren. Det tar dessutom väldigt lång tid att starta den nu så jag drar mig för att starta den :P
Sitter hemma på rast och tänkte pyssla lite så jag passar på att skriva ett par rader.
Uppdatering då:
Tumörkompisen blir bättre. Han är stabil och har fått åka hem till sin lägenhet i Stlm igen, tyvärr får han inte komma hem hit till sina vänner och sin familj ännu. Han får cellgifter och är väl inte helt pigg alla dagar.. Han har tydligen gått ner mycket i vikt och blivit hårlös.. Men det går åt rätt håll iaf! Vi tänkte åka upp och hälsa på honom snart igen. Oj... det måste ha varit lääänge sedan jag skrev.. :P Vi åkte upp och hälsade på honom helgen innan midsommar som jag skrev sist. Det var väldigt skönt att se honom, trots ca 13 slangar som gick in i honom och respiratorn som stack ut genom halsen... Liiite läskigt! Men skönt att få se honom. Trots all skit som hände honom, allt han funderade över och som han inte kom ihåg för att han hade sovit i ca en månad så hade han kvar sin humor och personlighet som sken igenom.
När vi var uppe så kunde han inte prata för att respiratorn blockerade stämbanden så gissa om vi blev överraskade när han ringde på midsommarafton! :D Guuu så skönt att höra hans röst igen.
Vovvisen är väldigt saknad. Men det går lite lättare varje dag.
Svärfar har det inte lika kul.. Han fyllde förresten år i helgen, grattis till honom. Vi överraskade honom med kalas här på våran nybyggda altan i lördags. Det blev mycket uppskattat.
Tidigare i våras fick han en hjärtinfarkt när vi var på väg in till jobbet. Fick tag på en ambulans och iväg bar det. Gissa om vi var oroliga! Det gick ca 6 timmar innan vi fick höra något. Men det fick bra. Han hade kommit in i tid.
Han fick komma hem efter ett par dagar och blev sjukskriven i 6 veckor. Alldeles för kort tid om ni frågar mig. Sen gick han på halvtid i en månad och sen fick han gå upp till heltid. Alla på hans jobb visste ju vad som hade hänt så han fick lite lugnare jobb.
Två gånger i veckan har han varit hos läkaren på koll och först i slutet av juni gjorde en läkare ett ultraljud. ARGH!!! Det skulle ha varit gjort mycket tidigare. Då upptäckte dom att han borde verkligen inte jobba heltid för att hjärtkapasiteten är nedsatt med 35% och han har kronisk hjärtsvikt. Jippiefreakingkajjej.
Så nu är han tillbaka på halvtid.
Suck.
Det blev mycket skit denna våren. Framför allt för min sambo. Han är så orolig för allt. Det är inte alltid man kan se det men ibland lyser det igenom och man kan se hur rädd han är. Först hans pappa och sen hans äldste vän och nu får han bara dåliga nyheter om sin far.
Men det finns ljusglimtar ibland med.
Sthlmsresan tillsammans med två kompisar var jätterolig. Jag tror aldrig att 5-6 timmar har gått så fort i bilen. Kanske var för att jag sov ett par... :P
Midsommar var också jätterolig. En kompis från sthlm kom ner och även ett par andra kompisar kom. Jättekul! Tack alla :) Hoppas att de andra hade lika kul som jag hade :P
Vi spelade (bl a) kort på midsommar. Jag spelar aldrig kort nu för tiden. Jag ÄLSKAR att spela kort :D Min sambo tycker inte alls att det är lika kul.. Men efter midsommar har han frågat om vi ska spela :D
Öhm.. vad har vi mer gjort som är kul? Svärfars kalas i helgen då.. Just ja. Vi var på bio i fredags med min bror. Vi såg Ice age 3 i 3D i Gbg. Gööörkul :D
Jag har badat! Det ni :P Jag är en jättebadkruka. Men jag hade tur, det var 25 grader i vattnet :D Dagen efter åkte vi till ett annat ställe för att bada men det var inte alls lika kul :(
Nej, nu får jag slita mig om jag ska hinna göra ett par kort innan rasten är slut :P
Jag får väl bli lite bättre på att uppdatera här och visa mina små alster.
Ha det gott alles!
Kram
Det blir inte så många inlägg längre. Jag sitter inte så mycket vid datorn på sommaren. Det tar dessutom väldigt lång tid att starta den nu så jag drar mig för att starta den :P
Sitter hemma på rast och tänkte pyssla lite så jag passar på att skriva ett par rader.
Uppdatering då:
Tumörkompisen blir bättre. Han är stabil och har fått åka hem till sin lägenhet i Stlm igen, tyvärr får han inte komma hem hit till sina vänner och sin familj ännu. Han får cellgifter och är väl inte helt pigg alla dagar.. Han har tydligen gått ner mycket i vikt och blivit hårlös.. Men det går åt rätt håll iaf! Vi tänkte åka upp och hälsa på honom snart igen. Oj... det måste ha varit lääänge sedan jag skrev.. :P Vi åkte upp och hälsade på honom helgen innan midsommar som jag skrev sist. Det var väldigt skönt att se honom, trots ca 13 slangar som gick in i honom och respiratorn som stack ut genom halsen... Liiite läskigt! Men skönt att få se honom. Trots all skit som hände honom, allt han funderade över och som han inte kom ihåg för att han hade sovit i ca en månad så hade han kvar sin humor och personlighet som sken igenom.
När vi var uppe så kunde han inte prata för att respiratorn blockerade stämbanden så gissa om vi blev överraskade när han ringde på midsommarafton! :D Guuu så skönt att höra hans röst igen.
Vovvisen är väldigt saknad. Men det går lite lättare varje dag.
Svärfar har det inte lika kul.. Han fyllde förresten år i helgen, grattis till honom. Vi överraskade honom med kalas här på våran nybyggda altan i lördags. Det blev mycket uppskattat.
Tidigare i våras fick han en hjärtinfarkt när vi var på väg in till jobbet. Fick tag på en ambulans och iväg bar det. Gissa om vi var oroliga! Det gick ca 6 timmar innan vi fick höra något. Men det fick bra. Han hade kommit in i tid.
Han fick komma hem efter ett par dagar och blev sjukskriven i 6 veckor. Alldeles för kort tid om ni frågar mig. Sen gick han på halvtid i en månad och sen fick han gå upp till heltid. Alla på hans jobb visste ju vad som hade hänt så han fick lite lugnare jobb.
Två gånger i veckan har han varit hos läkaren på koll och först i slutet av juni gjorde en läkare ett ultraljud. ARGH!!! Det skulle ha varit gjort mycket tidigare. Då upptäckte dom att han borde verkligen inte jobba heltid för att hjärtkapasiteten är nedsatt med 35% och han har kronisk hjärtsvikt. Jippiefreakingkajjej.
Så nu är han tillbaka på halvtid.
Suck.
Det blev mycket skit denna våren. Framför allt för min sambo. Han är så orolig för allt. Det är inte alltid man kan se det men ibland lyser det igenom och man kan se hur rädd han är. Först hans pappa och sen hans äldste vän och nu får han bara dåliga nyheter om sin far.
Men det finns ljusglimtar ibland med.
Sthlmsresan tillsammans med två kompisar var jätterolig. Jag tror aldrig att 5-6 timmar har gått så fort i bilen. Kanske var för att jag sov ett par... :P
Midsommar var också jätterolig. En kompis från sthlm kom ner och även ett par andra kompisar kom. Jättekul! Tack alla :) Hoppas att de andra hade lika kul som jag hade :P
Vi spelade (bl a) kort på midsommar. Jag spelar aldrig kort nu för tiden. Jag ÄLSKAR att spela kort :D Min sambo tycker inte alls att det är lika kul.. Men efter midsommar har han frågat om vi ska spela :D
Öhm.. vad har vi mer gjort som är kul? Svärfars kalas i helgen då.. Just ja. Vi var på bio i fredags med min bror. Vi såg Ice age 3 i 3D i Gbg. Gööörkul :D
Jag har badat! Det ni :P Jag är en jättebadkruka. Men jag hade tur, det var 25 grader i vattnet :D Dagen efter åkte vi till ett annat ställe för att bada men det var inte alls lika kul :(
Nej, nu får jag slita mig om jag ska hinna göra ett par kort innan rasten är slut :P
Jag får väl bli lite bättre på att uppdatera här och visa mina små alster.
Ha det gott alles!
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)