fredag 17 juli 2009

Magsjuka

Nu ligger min lille bubbe ute i soffan med magsjuka och känner sig som en pensionär :P
Kommer ni ihåg reklamen "när en man är riktigt förkyld!"....? Så är det.. fast värre :P Stackarn.
Nu har nästan alla i hans familj haft det. Hans brors familj kom ner förra helgen och i veckan började det med den minste sonen i familjen. Dom bor hos mor och far (mina svärföräldrar) så svärfar blev också sjuk, plus hans bror som har varit där och hälsat på en del. Svärmor har klarat sig. Hon tycks alltid klara av magsjuka.. Hon kan passa dotterns barn när dottern är sjuk, sen blir barnen sjuka men svärmor klarar sig ALLTID... Stålmage verkligen.. Men stark mat klarar hon inte :P Lustigt det där.
Själv sitter jag här liiite orolig för att jag står på tur. Jag brukar alltid bli sjuk så fort det blir något och min sambo klarar sig så jag är rädd för att det bara är en tidsfråga innan jag ligger dubbelvikt och pratar med den stora vita telefonen :S Huga! Håll tummarna för mig!

Gladare nyheter: Vår älskade vän som har haft sån otur (minst sagt) det senaste kommer hem och hälsar på!! Underbart. Han blev ju utskriven från sjukhuset för... kan det vara ett par veckor sedan? Då fick han åka hem till sin lägenhet i stockholm men nu ska han komma hem, hit, ner till underbara västkusten. Vilket framsteg. Att orka åka i ca 6 timmar. Starkt jobbat killen.
Han kommer hem mellan två cellgiftskurer, innan han börjar må dåligt.
Jag saknar honom så mycket.

Det känns lite konstigt att säga sånt, som att jag saknar honom och att det ska bli så himla kul att få träffa honom..
Vi har en liten historia, han och jag. Vi var ihop i en månad. Det är ingen hemlighet. Men vi sa att om det skulle hända något, om vi inte skulle passa ihop så skulle det inte få påverka vår vänskap. Det kanske var det vi gjorde fel, vi var mer vänner än pojk-/flickvänner? Nej, det var mer än så.
Det fungerade inte så det tog slut och vi återgick till att vara vänner. Det blev lite konstigt ett tag, det är väl inte helt oväntat? Men vänskapen fanns alltid där. Det var därför vi bestämde oss för att prova om det fanns något mer; för att vi var så bra vänner.
Han har alltid en speciell plats i mitt hjärta. Han är min äldste vän, han hjälper mig igenom så mycket, jag har (bl a) honom att tacka för att jag är där jag är idag. Blev det för djupt?
Vad jag vill ha sagt är att jag saknar honom verkligen, jag är orolig för honom och jag bryr mig mycket om honom. Han är min vän, han är min "svåger", han är nästan som en bror.. Men jag är rädd för att folk ska misstolka det och tro att jag är intresserad av honom igen eller att jag aldrig kom över honom..

På facebook för någon vecka sen hade han en text där han bad folk att skriva ett minne dom hade om honom, med honom.. Jag har ett så starkt minne av honom när vi pratade.. Det skrev jag inte till honom men.
Det var något i stil med:
Jag: Vi har varit vänner i två år nu... Mina vänner har haft en tendens att försvinna från mig efter två år.. Dom tröttnar eller vi växer isär eller något annat... Så det dröjer väl inte länge före du försvinner med..
Vännen: Jag har inte tänkt att gå någonstanns. Så lätt blir du inte av med mig.

Det var fem år sedan. Han höll sitt löfte.
Efter honom blev det bättre. Efter jag hade träffat honom så träffade jag även många utav de underbara vännerna som jag har kvar idag. Inte nödvändigvis via honom.

Oj.. Djupt? Tänkte att det skulle bli ett lättsamt inlägg ikväll :P Det sket sig ju.

Häromdan hade jag en mindre bra dag, ni vet en sån dag så att man bara vill gömma sig för världen. Jag har en tendens att gömma mig så fort det är något eller så fort som jag känner mig ensam. Det var en sån dag; jag kände mig lite ensam och övergiven. Men så av någon anledning skickade jag ett sms till en kompis och så fort jag fick svar blev min dag så mycket bättre. Sen blev det sms till ett par andra och ju mer jag pratade med min vänner dessto gladare och mindre övergiven kände jag mig. Jag vet, jag vet det låter rätt efterblivet att inte ha insett det tidigare. Men jag har växt upp hyffsat utan kompisar och har fått lära mig att ensam är rätt stark.
Då funderade jag på varför jag inte hade gjort så tidigare!? Jag hade vetat om att det fungerar så men jag hade bara inte gjort det, jag hade hellre dragit mig undan och tyckt synd om mig själv en stund än att omge mig med människor som tycker om mig... Så trög jag är. Men nu vet jag iaf att mina vänner verkligen finns där, OAVSETT vad det är kan vara. Jag har tur jag.

Neej... extrasängen står bäddad för min lille bubbe, ändå somnade han i soffan.. Skönt för honom att han lyckades somna. Hans kropp måste vara ganska slutkörd efter idag.. Han har ju inte kunnat behålla någon mat. Stackarn.
Jag få väl bädda rent i våran säng och krypa ner. Alldeles ensam. Snyft. Om jag är frisk imorrn så tänkte jag åka iväg en sväng och ta en promenad så att jag kommer ut ur huset och (förhoppningsvis) minskar risken för att jag blir sjuk... Tror ni att det kommer att funka??
Fick veta ikväll att jag troligen är smittbärare, även om jag inte är sjuk.. Hm. Om jag skulle vara det så skulle halva Hällevadsholm bli sjuka i helgen och nästa alla brevbärare eftersom jag har jobbat idag... Om jag har smittat någon så ber jag tusen gånger om ursäkt. Vi får hoppas på det bästa.

Ooh "Good news everyone!" Innan sjukan intog Lundby så lyckades jag övertala/muta min sambo så att han gick med på att hyra in en kompis som är målare som ska måla om i vårat hus! Underbart. Vårat hus är rätt fint (tycker iaf jag!) men det finns något som jag stör mig något fruktansvärt på!
Huset är byggt på 80-talet så självklart är alla fönster- och dörrkarmar, lister, foder och allt sånt BRUNT! Jag tål det inte. Huset blir så mörkt...
När vi målade om sovrummet passade vi på att måla karmarna vita och WOAW vilken skillnad. Det tyckte även min sambo så han gick med på att vi skulle måla resten av huset med. Underart!
Det tråkiga är att det tar sån tid om vi (läs jag) ska göra det.. plus att det kanske inte blir helt bra eftersom jag inte har så mycket erfarenhet. Så nu lyckades jag övertala honom att hyra kompisen. Jippie jippe jippe! Ska bara kolla så att han vill göra det med :P
Det kommer att bli såå fiiiint :D

Nej nu blir det sängen. Ha det gott alles och håll er friska!

Inga kommentarer: