Efter gårdagens gnäll så blev dagen ganska hyffsad!
Härligt väder, trevliga människor överallt..
Jag fick inte gjort riktigt det jag hade tänkt men jag fick gjort lite annat, som att fika på altanen med svärföräldrarna. Mysigt värre.
Nu börjar det att bli fullt i kalendern med möten kors och tvärs och information och hej och hå. Tycker lite synd om Herrn som får ta ledigt så mycket när han inte tycker om det .Jag har försökt att få alla möten på eftermiddan så han bara behöver ta ledigt några timmar. Hans personalman vet vad som är på gång så han borde förstå. Plus att man är väl aldrig ledig så ofta som när man ska bli förälder och när man har blivit det. Men det här är som sagt inte riktigt vad vi hade väntat oss.
När man växer upp så får man lära sig att när två människor älskar varandra och väljer att skaffa barn så bara det är så. Man får lära sig att vara försiktig för att förhållandet kanske inte håller och man får lära sig att livet är orättvist men det är aldrig någon som säger något om alla papper och möten man måste gå på INNAN det lilla pyret kommer. Eller måste och måste, det mesta är ju frivilligt men man BÖR gå.
Man ska gå på kurs för att lära sig att bli en förälder, man ska lära sig hur man får vara ledig med sitt barn, man ska gå på möten för att intyga att man verkligen är den riktiga föräldern... Plus då alla möten med barnmorskan för att kolla att allt är bra med bebben och ge barnmorskan en chans att skälla på en för att man gör något fel eller ens värden är konstiga.
Suck.
Sånt här hade dom inte för hundra år sedan :P Men det finns gott och ont med allt.
De första gångerna som vi gick till barnmorskan predikade hon om att dagens samhälle vad för stressat och vi försöker planera allt på alla möjliga sätt men att vi egentligen bara borde lära oss att koppla av och ta saker som de kommer.
Det lär jag nog inte höra henne säga igen. Nu ska man planera så mycket som möjligt med som sagt massa möten kors och tvär och det är mycket att lära sig.
Jag hade ingen aning.
När ska man hinna njuta av graviditeten? Eller njuta... Jag har hört att man ska njuta av den och det är så mysigt, men jag vet inte.. Vad är det man ska njuta av? Sparkarna? Visst, det är mysigt att känna att den rör sig tills den tar i, då gör det ju bara ont. Ska man njuta av att kroppen ändrar sig tills man inte känner igen den? Jag saknar min gamla kropp :P
Jag ska inte klaga. Det är en upplevelse som jag inte vill vara utan. Det är svårt att föreställa sig hur det känns om man inte varit med om det. Så jag är lyckligt lottad.
Nu får jag gå ut och njuta av det fina vädret och plantera klart i mina krukor. Kanske till och med påbörja växthuset...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar