Just nu är det en smula snurrigt...
Det är dags för de årliga känslorna om att vara fast och inte höra hemma.
Jag älskar att bo här, jag älskar min sambo. Men ändå på något vis vantrivs jag... Jag vill ut, jag vill härifrån, jag vill se världen och jag vill inte att resten av min framtid ska vara förutbestämd.
Allt känns så tråkigt och vardagligt.
Jag skulle vilja ha semster... Börja med en vecka i Grekland.. sen ta följe med mellanbror och fortsätta över till LA där min yngste bror bor för tillfället. Sen får man se vad som händer... Ut och festa, dansa natten lång och sånt där som man kan göra när man är singel och spontan...
Var i Göteborg med bror idag. Var i Mölndal och kikade på lägenhet med hans ex och det kändes på något sätt bra.. Normalt är jag inte så förtjust i Götet, det går en stund men sen vill jag därifrån, men nu var det okej... Jag ville stanna kvar, jag ville ut och festa.. Jag ville verkligen inte hem till lilla skithålan Hällevadsholm!
Som jag har skrivit förr så blev min familj mäkta förvånade över att jag bosatte mig i Sölm och jag förstår dom.
Jag var den som alltid ville ifrån Tanum, ut, bort. Jag ville se världen.. När jag var 14 funderade jag på en språkresa till USA, när jag var 16 (minimum åldern för att åka) så var jag redo, jag ville åka med en gång, ut, iväg! Men mor sa nej så jag var tvungen att foga mig (för en gångs skull). Efter gymnasiet skulle jag läsa till bartender och var beredd att åka utomlands, men än en gång sa mor nej så jag pluggade i Götet...
På sätt och vis var det väl bra att jag inte kom iväg. Hemma var det tryggt och säkert och jag träffade massa människor som jag inte skulle ha träffat annars.
Men tänk om jag hade åkt... Hade jag då fått se världen som jag hade velat? Eller hade jag kommit dit, blivit arbetslös och hamnat på gatan?
För några månader sen hade jag inga tvivel om att jag ville vara bosatt i Sölm, skaffa barn med min sambo så snart som möjligt och bli en riktig Svensson. Men nu... jag vet inte vad jag vill... Jag vill ut, jag vill se världen, jag vill träffa intressanta människor... Jag vill se, jag vill uppleva, jag vill känna mig fri...
Det senaste har vi disskuterat årets semester här hemma. Jag vill så gärna åka utomlands. Ut och se världen, slippa sitta hemma.
Han var nyss på Gotland med ett par vänner så han känner inget jättebehov (kan jag tänka mig) av att åka på semester. Men jag behöver få komma bort! Bara packa en väska, sätta mig på ett plan någonstanns varmt och åka. Släppa alla bekymmer och bara åka, släppa ALLT och bara åka... Jag vill få njuta av vad världen har att erbjuda och förlora mig i det ett tag.
Jag är knappt 23år och har inte varit utanför norden. Det känns alldeles för tidigt att slå sig ner, bilda familj och ..... bara nöja sig med vad man har. Jag vill ha mer! Mer mer mer!!
Men hur förklarar man det för sambon? Hur fan får man det att funka?
Jag har det väldigt bekvämt här hemma och att göra något annat skrämmer mig.. Men jag vill så gärna.
För att inte bli rädd för världen så behöver man göra något som skrämmer en då och då. Jag har inte gjort något på tre år...