söndag 19 september 2010

En mors oro försvinner visst aldrig.

Man böjer sig som en kringla för att se till att han har det bra, så att han inte ska gråta, inte ha ont.

Så vad gör man då när han ligger där och gråter. Man har gått igenom listan: torr blöja, matad, inte för varm, inte för kall och tröstad, så gott man kan iaf.
Var är felet och varför kan jag inte göra det bra.
Tänk om det är något som inte syns och inte kan fixas. Tänk om, tänk om, tänk om.

Man känner sig väl aldrig så hjälplös och otillräcklig som när man är nybliven mamma.

Nej, hormoner i obalans och dåligt med sömn är ingen bra kombination :)

Inga kommentarer: