fast inom våra väggar står tiden stilla.
Den vanliga tidräkningen har bytats ut mot "klockan är si och så många timmar kvar till nästa amning" och bebisen är si och så gammal.
Hade det inte varit för att jag vet att lilleman (nej, han har fortfarande inget namn) är tre veckor idag så hade jag varit övertygad om att det var minst två månader sen förlossningen..
Tiden flyter ihop och man har till slut ingen koll alls. Helt plötsligt är det mormors födelsedag och Kevins dop. Tjena! Det var ju en lång månad kvar till dess. Var tog tiden vägen?
Hade en tanke att ta ett kort på de tre små bebisarna och förstora upp och ge mormor i present men nu vet jag inte om vi hinner, om vi kan få samlat alla och om förstoringen hinner komma innan söndagen... Vart tog tiden vägen?
I lördags var det full rulle! Det var folk här hela dagen som ville titta, peta och hålla lilleman. Stackarn. Det blev lite dåligt med sömn den dagen så på kvällen när alla hade gått hem så var han helt slut.
Han verkar bli så orolig när det är massa folk här. Han äter för mycket och så kräks han upp hälften och sen sover han oroligt natten efter... Det kan inte vara lätt att vara bebis.
Han som kallar sig min far lyckades hitta hit med.. Han var helt till sig över att ha blivit morfar och farfar x2 på så kort tid. Dom (han och hans fru) sa att dom är mer än gärna barnvakter om vi behöver det, förutsatt att dom kan då. Menne... tar han lika bra hand om sitt barnbarn som sina barn så kan han glömma att jag lämnar mitt barn där. Men det klart, det är väl roligare att ta hand om barn när man slipper ansvaret.
När dom skulle gå så sa dom att nu får vi räkna med att dom kommer att ränna här ofta. Kul att han intresserar sig för sina barnbarn istället för sina barn. Gubbe.
Nej, nu vaknade världens ledsnaste kille så jag får gå.
Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar