Dramatik på morgonkvisten

Skulle köra mormor och hennes gubbe Einar till bussen i Uddevalla imorse, dom skulle till Stockholm.
Precis efter Munkedal (2/3 av vägen till ua ungefär) så började bilen låta konstigt och den gick konstigt och det blev bara värre o värre. Så jag fick stanna där, i vägkanten i morgonrushen, och jag och Einar flög ut och kollade. Jajjemen! Då hade vi fått punktering. Det rök och hade sig om däcket :P
Sånt händer bara när man har bråttom och har en tid att passa...

Så jag fick ringt David (min sambo) så han skulle komma. Han hade precis åkt hemifrån, på väg mot Uddevalla. Sen fick jag ringt busschaffören och han lovade att vänta på oss.

Så, mitt i mörkret (... kan man skriva så? :P) fick vi fram en löjligt liten domkraft och började hissa upp bilen så gott vi kunde. Einar som är gammal och jag som aldrig har grejat med bilar (konstigt när jag har två bröder som ALLTID pillar med bilar..).
Jag hade ingen aning om hur man gör med en sån! :P
Men som tur var kom David och hans pappa snart.
Dom flög ur bilen, J-O med fälgkorsgrejen i högsta hugg och David efter. Haha så här i efterhand såg det fruktansvärt komiskt ut..
Dom skyndade sig fram till vår bil, dom visste ju att bussen snart skulle gå. Ner på knä och började skruva. En på domkraften och en på muttrarna på hjulet. Fort gick det, hej och hå.
Av med däcket och på det reserven och dom hade knappt hunnit sätta på det före dom började igen.. En skruvade på domkraften och en på muttrarna på hjulet.

Det var helt underbart att se.
Så fort det gick!
Känner man far och son Radevik så vet man att det brukar inte gå så fort.. med något! :P Allt brukar jämt krångla för dem. Så det här var helt otroligt.
Ett par minuter senare vinkade J-O ut oss i trafiken igen och vi skyndade oss till bussen. Skyndade och skyndade... det går bara att köra i 80 med ett sånt däck :P

När vi kom fram till bussen så var vi bara fem minuter försenade... Tur att vi var ute i god tid!
När vi steg ur bilen så stod busschafören bara och log mot oss och då fick jag se att det var ju en vän till mamma!
Ibland har man tur. Han var en ängel som väntade. Tuuuuusen tack!
Sen kom jag och tänka på det... så ....upphetsade(?) mormor och Einar blev över punkteringen... Själv tyckte jag att det var skitskoj! (iaf när jag visste att dom skulle komma med bussen), men dom var verkligen oroliga och tyckte att det var jätteotrevligt... Dom är ju ändå 80år i år... Dom får tänka på hjärtat.. Då blev jag lite rädd.
Men slutet väl, allt väl.
Tur att man har en sån otrolig, underbar och härligt händig man! :D *stolt som en tupp*
Snacka om snabb vägassistans! :P

Mormor och Einar hade väntat och längtat efter denna resan så länge. Dom hade pratat på den massor i höstas och tyckte att det skulle vara såååå skoj att få åka till Stockholm och gå på denna showen, nej, inte punkteringsshowen :P Men en med någon komiker. Så vi la ihop allihopa och gav dom det i julklapp, tillsammans med en helg på hotell. Einar blev så glad så han visste inte vad han skulle ta sig till eller vart han skulle ta vägen. Han fick inga ord. Det var så rörande att se :) Det var ren uppskattning.
Så när jag fick se punkteringen.. Jag tänkte på att vi var så nära Uddevalla, bara motorvägen kvar... Jag tyckte så synd om dom skulle missa detta..
Men tack vare David och J-O så är dom nu på väg till Stockholm.
Mormor ringde vid tolv och så hade dom ätit i... Arboga? ja.. något på A iaf.. och dom var på väg :)

Helt underbar morgon!
Haha
Och så övertrött jag har varit...
Så nu kan ni prata med mig, jag är på ett helt underbart glatt humör!
Plus att solen skiner med... Synd bara att det är kallt... Men sitter man inne och pysslar märker man inte det! ;)