lördag 15 mars 2008

Barndomshem

Kikade runt lite på hemnet precis, bara för skojs skull. Alltid kul att titta på hus.

Jag har vetat ett tag att min bror (den äldste) ska sälja sitt hus, mitt barndomshem, men jag har inte.. vant mig vid det än.
Idag hittade jag annonsen på hemnet.
http://hemnet.se/beskrivning/hemnet/123988 för den som vill titta.
Det stora rummet på nedervåningen med sängen i har vi haft som finrum. Där har vi haft våra stora kalas, studenter, konfirmationer, jular... i öppningen mellan det rummet och "allrummet" har vi alltid haft julgranen.. Innanför allrummet, det som nu kallas kontor... det var min äldste brors sovrum.
På övervåningen... det första rummet som dom visar var min yngste brors sovrum.. men det har ändrat sigen del sen han bodde i det... :P När han hade det så var det fyllt med bildelar, allt möjligt, det som han var mest rädd om.
Nästa rum som visas... var mitt rum... lillflickan fick det största.. :P
Det är ett litet blått rum innanför med utgång till balkongen, det var mitt första rum. På den tiden hade mor o far det rummet utanför (det med tv'n). Men sen sparkade mor ut far och sen åkte mor in i ett annat rum och jag hade då det största rummet i huset.
Det är ett rum som dom inte visar... det var min mellersta brors rum och senare min mors rum.

Så många minnen...
Och nu ska någon annan få minnen där.. Jag vill inte det, det är mitt hus, mina minnen!
Jag skulle jättegärna vilja köpa det, men det går inte. Finns inte en chans att jag kan få tag på 1 200 000 kr.
Min familj verkar inte förstå att jag har så svårt att släppa det. Dom har flyttat ut när dom kände att det var dags fördom att göra det. Så var det väl kanske inte riktigt för mig..
Min mellersta bror flyttade för han ville hemifrån, min mor sålde huset för hon orkade inte ha kvar det, min äldste bror köpte det, min yngste bror fick bo kvar och sa att om han skulle bo där så fick inte jag bo där. Så jag fick välja mellan att hyra hela övervåningen eller att flytta. Arbetslös som jag var så fick jag flytta.
Senare flyttade min yngste bror och nu har min äldste bror tröttnat så nu flyttar han med.

Jag har sagt i flera år att jag jättegärna skulle vilja ha det huset. Vi skämtade om det när alla bodde hemma, vem som skulle ta över huset när mamma tröttnade på det och jag sa redan då att jag skulle vilja ha det, men dom trodde att jag bara skämtade eftersom jag var minstingen och det var ju självklart att någon av de två äldsta skulle ha det.
När jag nu sa det igen att jag skulle vilja ha det det så trodde dom fortfarande att jag skojade, men undrade varför jag inte hade sagt det tidigare..

Jag har länge haft så många idéer för det huset. Hur man skulle kunna renovera det, hur man skulle kunna inreda det... Så många.
Min bror tänkte renovera det och det visade sig att han hade visst lyssnat lite på mina idéer (kanske utan att ha tänkt på det) för våra ideér var ganska lika. Men nu när fabriken kommer allt närmre inpå och hans nya tjej vill att dom ska köpa en gård tillsammans blev det inget med renoveringen.









1 kommentar:

Anonym sa...

Många minnen har man! Ja livet är ju inte alltid rättvist!
Kram Theresia