Arbetslöshet

Det är inte lätt att tampas med arbetslösheten.. Har man ett fast jobb så ska man vara glad och hålla fast vid det så hårt man kan, vare sig man gillar det eller inte...

Själv är jag arbetslös, min sambo har fast sen några år så vi försöker klara oss på nästan 1½ lön. Jag klagar inte, vi klarar oss bra.
Det verkar som att min sambo klarar sig igenom arbetslöshetskrisen och får behålla jobbet. I hamnen har de andra sätt att lösa det på som t ex att äldre får tidig pension.. Det är rätt smart; säg upp de gamla och "skröpliga" som ändå snart går i pension och behåll de unga och starka.

Vi har ett hus som är bra. Vi har såklart planer på att renovera det mesta på det.. :P Båda toaletterna (oja, vi har två), köket, måla om sovrummet och bygga till ett par rum så att vi får barnrum och en riktig källare. Men det är inget som är akut egentligen och måste göras DIREKT även om jag såklart skulle vilja det..

Men så kommer man till barnbiten... Sambon räknade lite igår och kom fram till att om tre år så har han 10 veckors semester att ta ut. Så tänkte jag efter lite... om tre år... då är vi 27.. då var ju iaf min tanke att jag skulle ha ett par barn.. och då fick jag lite halvt panik.
Självklart är vi fortfarande unga då och behöver inte stressa med barnen, men jag vill inte vara "gammal" när jag får mina barn.. Jag vill vara ung, jag har inget emot att få barn tidigt. Min mamma var 22 när min äldste bror kom och jag tycker det är en helt okej ålder. Så nu är det väl snart dags för oss att börja... :P Åren går ju så fort...
Kom på igår att en kompis äldste son börjar skolan nästa år... Kompisen är året äldre än mig... Guuu så fort det går! :)

Tanken var att både jag och min sambo skulle ha fast jobb innan vi funderar på barn. Eller, funderar har vi ju gjort länge, men innan vi skaffar barn iaf. Sambon har ju sin del avklarat, han har fast jobb och vi har ett hus. Vi har ju till och med kombi, vovve och katt. Vuxenpoäng vuxenpoäng.
Då är det bara jag kvar... Hur fan ska jag kunna få ett jobb? Jag har inte fått något hittills och det blir ju knappast fler jobb här på västkusten. Jag hoppas att det löser sig.. Saker har en tendens att göra det till slut.
På posten säger dom att om 2-3 år så finns det nog några tjänster lediga när de gamla gubbarna TVINGAS att gå i pension... Så om jag bara kan hålla mig kvar tills dess så kommer det att lösa sig. Eller? Jag hoppas på det iaf.

Tanken på att skaffa barn utan att jag får fast jobb har också slått oss... Det går ju. Andra har klarat det... Mamma tog hand om fyra ungar själv på en undersköteskelön så då borde vi klara av iaf två barn..
Men så tänker vi på kompisen vars barn börjar skolan nästa år... Mamman bor på en ort och han bor på en ort... Varannan helg kommer han hem hit och träffar sina barn. Dom har inte haft det lätt med pengar och barn. Då blir man lite tveksam till att skaffa barn utan ett fast jobb.
Men å andra sidan så kan vi titta på min sambos syster. Dom har väl varit lite av en ledstjärna för oss... på något vis.. Hon och hennes fästman bor ihop, de har en villa, två barn och har det riktigt bra. Jag har aldrig hört dem klaga. Båda har varit fastanställda i flera år och har inte haft några problem med ekonomin. Men nu så har båda blivit arbetslösa.. Men dom klagar ändå inte.
Det klart att dom får det lite hårdare men dom klarar sig.

Så då är ju frågan: Behöver man två fast jobb när man skaffar barn eller klarar man sig ändå? Tills vidare iaf...
Hmm.... Det är inte lätt alle dar...

Vet inte om någon orkade läsa igenom allt men.. :P