På annandagen bjöd mor på kalkonmiddag. En mycket trevlig middag.
Alla var där; min mor (självklart...), min mormor och hennes man, min morbror, min äldste bror med tjej, min mellersta bror med tjej och så jag med min kille. Det var bara en som saknades. Min yngste bror. Nej, han är egentligen inte min lillebror, han är faktiskt ett år äldre än mig :) Men av någon anledning känns han som min lillebror...
Han är just nu i USA, i härliga L.A. Inte på semester, utan jobb. Jag antar att man kan kalla det jobb... eller en form av praktik kanske... eller lärling kanske stämmer bättre... Han är där som svetsare. Han svetsar hotrods samtidigt som han lär sig mer om yrket. Han har fått uppehållstillstånd i 18 månader....
Det är ganska lång tid.... det har bara gått ett par månader... Det är två jular.... det är hans 25årsdag... Hmm...
Så konstigt det känns.
Han ringde när jag fyllde år och så glad jag blev när jag fick höra att det var han.
Så vuxna vi har blivit.
När vi var små pluttar kunde vi knappt vara i samma hus samtidigt utan av riva det. Haha stackars mor. Nu beter vi oss som riktiga vuxna..
Vi behövde helt enkelt komma ifrån varandra en stund... Fast nu är det kanske lite väl långt ifrån...
Jaja... han kommer väl snart hem igen :) Bara att vänta och stå ut med att det saknas en vid middagsbordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar