Saft saft hallonsaft

knark knark mera knark...
Nä, kanske inte riktigt, men vitaminer, alvedon och halstabletter hela dagen lång. Jag har blivit försyyyyld :(
Det började i söndags med att jag var helt slut och på kvällen började det göra ont i näsan.. Sen igår var jag riktigt förkyld med snorig näsa, svullen hals och huvudvärk. Inatt vaknade jag av feberdrömmar... jag drömde att jag var sjuk och att jag var så varm så det kändes som huden brann och när jag vaknade så var det så... usch. Idag har febern sakta gett sig men jag snorar dessto mer, jag har hört att det är ett bra tecken.. Nu så fick jag klämt i mig ett par alvedon som jag hoppas ska ta bort resten. Hoppas hoppas.
Jag fick ett glatt medelande igår från en kille jag träffade i lördags "Hahaha jag lyckades! Det var jag som smittade dig. Jag har varit förkyld i två veckor." Gissa hur glad jag blev. Aset :P

Jag funderade lite igår på att folk pratar och skvallrar om oss just nu och som min mor sa att det ärä väl inte så konstigt, det är ju något jätteroligt som ska hända och det är klart att folk vill prata om det. Jag gör troligen likadant om andra..
Men.. det känns så konstigt.. så privat på något sätt.. Vi har knappt insett det själva, jag tror fortfarande ibland att det är en dröm, jag som ändå har fått uppleva allt från första parkett. Och nu så springer folk omkring och berättar för andra om det.. Det känns så... privat.. nästan intimt.. Förstår ni hur jag menar?

Jag tror att vi har lite svårt att få lite perspektiv på det hela just nu. Vi är så uppe i det och vi har inget annat val än att hänga med men det är inget vi kan styra eller ha någon som helst kontroll över. Jag har knappt någon kontroll över min kropp, det är lite läskigt.
Om ni har lite perspektiv över så köper jag det gärna :P

Idag fick (vad jag vet) en person till veta men det var David som berättade det så det är okej. Det känns skönt när man kan få berätta det för sina släktingar själv åtminstonde då har vi lite kontroll, iaf för stunden.

Det kanske är därför jag blir så arg när andra pratar om det... Enda gången som vi kan fåå känna att det är vår grej och att vi har kontroll är när vi får berätta det och så är det någon annan som gör det för oss och då är vi tillbaka på noll och har ingen kontroll över någonting längre...
Låter det vettigt?

Nej, om jag ska ta och låta alvedonen få en chans att göra någon nytta kanske.
Trevlig kväll.